Sanna Johanssons journalistikblogg

Archive for december 2011

Blogg D: Elements of Journalism

with 3 comments

Att väldigt mycket har hänt i medievärlden sedan Kovach och Rosenstiel skrev The Elements of Journalism 1999 kan knappast betraktas som en överdrift eller osanning. De värden som författarna tagit fram för vad som betraktas som god journalistik kan visserligen fortfarande vara detsamma. Men sättet som de förverkligas på borde rimligen ha helt nya villkor.

Sanning och källkritik

Bland annat uppger Kovack och Rosenstiel att sanning är journalistikens främsta förpliktelse. Och det är givetvis en sanning i sig. Nyheter som medborgare tar del av ska förstås vara sanna. Under hösten lanserades nyhetssajten Ajour som av grundarna i förväg beskrevs som en stundande journalistisk revolution. De framhävde att de via Internet skulle förmedla en ny typ av journalistik där journalisternas nyansering av nyheterna skulle vara framträdande och där de skulle förmedla nyheter efter läsarnas intressen.

Efter lanseringen fick Ajour dock en stor hink fylld av kritik hälld över sig. Många efterfrågade bland annat den inom journalistiken så viktiga och förtroendeingivande källkritiken.

Vem lyssnar egentligen på medborgarna?

Kovach och Rosenstiel anger också att journalisterna ska vara lojala mot sina medborgare. Ajour har en väldigt god avsikt i att de via sociala mediers interaktivitet kan ta reda på medborgarintressen. Det är givetvis svårt att veta om de som faktiskt läser och kommenterar Ajours nyheter faktiskt svarar för den stora massans intressen. Men just sociala medier kanske inte i alla fall ska handla om den stora massans intressen. De kanske ska få möjliggöra den enskilde medborgarens intressen och dennes förmåga att göra sin röst hörd. Dennes möjlighet till påverkan. Att kunna skapa opinion utan att behöva ha en kappsäck med guld.

Ajour har även fått kritik för sättet som de tillgodoser sina läsares intressen, bland annat från Brit Stakston, mediestrateg samt en av Sveriges mest anlitade föreläsare och debattörer inom sociala medier. Mer om hennes kritik kan du läsa i följande blogginlägg:
http://www.jmw.se/2011/11/07/ajour-ar-inte-en-journalistisk-revolution/ Där ställer hon sig bland annat frågan vad som egentligen hände med läsarna som medskapare? Hon undrar om Ajour låtit sina läsare göra omröstningar, bollat ämnen eller involverats på något annat vettigt sätt eller om Ajour bara tar reda på läsarnas intressen genom klickningar och retweets.

Via sociala medier kan det ändå inte förnekas att medborgare får ett helt nytt sätt att engagera sig i nyhetsförmedlingen. De kan vädra åsikter, kritisera och ställa frågor. De kan på ett väldigt transparent och tillgängligt sätt framföra sina medborgarintressen. I sociala medier spelar dessutom, som tidigare nämnts, pengar en betydligt mindre roll än i de traditionella medierna. Och via sociala medier får medborgarna möjlighet att ifrågasätta de stora medieimperium som finns idag. Den maktelit som faktiskt kan sätta agendan för medborgarna. Sociala medier ger alltså enorma möjligheter för granskning och omvärldsbevakning.

Det sunda förnuftet gäller oavsett medium

Apropå källkritik så är det som jag diskuterade i inlägg B angående journalistikens pressetiska regler också mycket upp till journalisten själv att handla etisk. Människans sunda förnuft är viktigt i sammanhanget. Både från medborgarens och journalistens håll. Medborgares förmåga att tolka nyheter och innehåll och journalisternas förpliktelse att vara opartiska i sin nyhetsrapportering.

För båda parter är detta givetvis inte helt enkelt avgöra alla gånger. Ser vi till exempel på två av våra största nyhetsförmedlare i Sverige Aftonbladet och Expressen så kanske inte alla deras läsare ständigt har i bakhuvudet att tidningarna från början är så kallade vänster- respektive högertidningar. Även om de inte uttalat utger sig för att vara det längre är exempelvis Aftonbladets politiska debattörer övervägande före detta eller aktiva socialdemokrater och Expressens motsvarigheter är före detta eller aktiva högerpolitiker. Givetvis påverkar det nyhetsrapporteringen. Ett exempel är att Aftonbladet rapporterade ungefär tre gånger så mycket om Carl Bildts kritiserade uttalande om att det inte handlar om att välja den ena eller andra sidan i Libyendebatten. (se statistik över antal nyhetsartiklar publicerade om uttalandet på www.aftonbladet.se och www.expressen.se)

Kovach och Rosentiel diskuterar även i The Elements of Journalism tilliten till det sunda förnuftet som avgörande för att främja pressfrihet inom journalistik. Tack vare att sociala medier är transparent och tillgängliga har medborgare som sagt möjlighet att ifrågasätta journalistens källor och nyheternas sanningsenlighet. Vilket vi också som sagts sett prov på i ajourfallet. Det är troligen inte många nätjournalister som kommer undan med stora lögner. De har ju så ofantligt många ögon på sig – de allra flesta i Sverige har idag tillgång till Internet.

Samtidigt finns det alltid en risk att människor far med osanning eller att missförstånd uppstår mellan olika parter. Kovach och Riesentiel tar också upp att journalisters källor kan vara exempelvis bluffkällor eller att journalisterna faktiskt tolkar sina källor fel. Sociala medier ger ändå de journalistiken en fantastisk chans att vara öppen, tillgänglig och transparens. Vilka ofta beskrivs som villkor i samband med demokratiska processer. Och vad ska vi egentligen göra när de sociala medierna är en sådan stark kraft i vårt samhälle? Censurera och agera stängd diktatur? Ska vi hindra folk från att publicera texter, bilder och åsikter som är viktiga för dem? Nej, journalistiken måste faktiskt försöka anpassa sig. Det är en ny tid nu. Där den vanliga människan har allt större makt och där de kan bli kändisar inom loppet av en sekund.

Två sidor som vänder varandra ryggen

Det som jag tycker är sorgligt är att de båda (de traditionella medierna vs. de sociala medierna) sidorna vänder taggarna utåt och mot varandra. Istället för att mötas på mitten. Det har liksom blivit en slags kamp om vem som är bäst och vem som egentligen kan förmedla nyheter på det bästa sätt. De traditionella medierna slår sig för bröstet för sin långa erfarenhet och för sitt sätt att skriva nyheter på det vedertagna enligt dem korrekta sättet. De sociala medierna framhäver det nya medieklimatet och deras förmåga att involvera medborgare. Det ska dock påpekas att traditionella medier ger sociala medier mycket utrymme, genom att exempelvis skriva om dem i tidningar eller prata om dem i teve. På det sättet är de inte ovänner.

Men på något sätt måste de också försöka mötas i den journalistiska nyhetsrapporteringen. Och troligen kommer det optimala mötet att ta tid att vaska fram. De sociala medierna är fortfarande så pass nya. Journalisterna har en stor och viktig uppgift att föra god journalistik i de sociala medierna. De måste ju trots allt finnas där människorna finns. Och väldigt många människor finns i sociala medier, där de delar med sig av och sprider diverse nyheter.

Att förena den källkritiskt korrekta traditionella nyhetsförmedlingen med den interaktiva och nyanserade nyhetsförmedlingen i de sociala medierna, vore inte det bra?

Written by Sanna Johansson

2011/12/21 at 02:03

Publicerat i Uncategorized