Sanna Johanssons journalistikblogg

Archive for november 2011

Bloggupgift C: När blir journalistik fiktion?

with 2 comments

Jag har läst El Choco: svensken i Bolivias mest ökända fängelse av Markus Lutterman. Boken handlar om svenske Jonas Andersson som efter att ha åkt fast med nästan tre kilo kokain på en flygplats i Bolivia hamnar i det ökända fängelset El penal de Sanpedro. I fängelset styr pengar ordningen. Jonas Andersson köper sig makt och fräscht boende. Intagna med mindre pengar får trängas i små rum och inga vakter griper in då de blir ihjälslagna. Vakterna kan nämligen också köpas för pengar. Tack vare sitt kapital, nordiska ursprung och sin kraftiga fysik lyckas Jonas Andersson få en ”bra” tillvaro i fängelset. Han både gifter sig och skaffar barn under sin tid där. Efter tre och ett halvt år blir Jonas Andersson frisläppt. Då har han med hjälp av advokater och mutade befattningshavare fått sin strafftid halverad.

Marcus Lutterman berättar Jonas Anderssons historia som en spännande roman men med grävande journalistiska inslag. Dramaturgin är på plats där den ska och personifierande citat lyfts in för en levande berättelse. Storyn är nästintill overkligt bra och jag funderar flera gånger om vissa händelser verkligen kan vara sanna. Markus Lutterman anger i boken att vissa karaktärer vävts samman från personer vilket tyder på att berättelsen har förädlats. Att boken är skriven i New Journalism-genren gör kanske storyn bättre men den tappar också i trovärdighet. När jag ser på filmer eller läser böcker som är baserade på sanna historier vill jag veta vad som är sant och vad som inte är sant. Är hela storyn fullständigt sann imponeras jag av den mer än om den inte är det. Och när den inte är sann till punkt och pricka väljer jag att tro att de mest häpnadsväckande händelserna är osanna. Vilket kan vara synd eftersom så inte behöver vara fallet egentligen.

Markus Lutterman varvar de romanliknande berättelserna om Jonas Andersson och andra karaktärer i boken med beskrivningar av den politiska utveckling i Bolivia. Det ger en tydlig bild av hur korrumperat statskicket i Bolivia är och det visar också starka kontraster till vad vi i Sverige är vana vid. Läsaren får därav både samhällsorientering och personliga bilder av människorna i boken. Det blir helt enkelt mer kött och blod i New Journalism än i det klassiska sättet att skriva faktabaserad och opartiskt journalistik som exempelvis i nyhetsartikeln. Storyn blir levande och jag får lättare att ta till mig innehållet än om boken hade varit skriven som en faktaåtergivning av Jonas Anderssons vistelse i fängelset. I det hänseendet gillar jag New Journalism. Att göra texter mer lättillgängliga och tilltalande tycker jag inte är fel. Då är ju faktiskt chansen också större att läsare lär sig mer om samhälls- och världsproblem.

Inom journalistik är det givetvis viktigt att hålla sig till sanningen. Annars tappar den förstås sin trovärdighet. Jag har redan i detta inlägg klargjort att jag blir mer skeptisk till storyn då författaren uppger att alla bitar inte är helt sanningsenliga. Men jag tycker heller inte att det är fel att författaren får lägga till ändringar så länge författaren är öppen med det. Jag anser alltså att transparens och ärlighet är väldigt viktig inom New Journalism. Precis som inom all annan journalistik.

Written by Sanna Johansson

2011/11/04 at 03:23

Publicerat i Uncategorized