Sanna Johanssons journalistikblogg

Archive for oktober 2011

Inlägg B – Etik i medierna

leave a comment »

P1-programmet Medierna beskrev den 31 januari 2009 ett svårt publicistiskt övervägande i samband med mordet på en homosexuell man i Malmö. I programmet fördes en diskussion kring hur mycket medier ska berätta om de misstänktas bakgrund.

I detta blogginlägg kommer jag att resonera kring hur mycket som är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet och hur jag hade agerat som ansvarig utgivare. Detta är givetvis en svårknäckt nöt i många hänseenden som kan ses på ur många synvinklar och på olika sätt. De misstänkta är inte dömda och motivet till brottet är inte öppet uttalat. Ska man få hänga ut människor på det där viset? Är det etiskt riktigt? Religion och etnicitet – ska det spela roll?

Jag tycker att vi tar oss en titt på några av den journalistiska branschens pressetiska regler som i fallet är relevanta att applicera i sammanhanget.

Inledningen/förorden till de pressetiska reglerna ser ut enligt följande:

Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.”
Okej, det är alltså Press, TV och radios uppgift att vara nyhetsförmedlare och granskare av samhällslivet. De ska publicera sådant som är av vikt och betydelse för medborgarna. Men det gäller dock att skydda enskilda mot lidande de inte gjort sig förtjänta av.

Och vad är då av vikt och betydelse för medborgarna och vilka ska man skydda mot publicitet och varför?
Vi tittar vidare i reglerna för att förhoppningsvis närma oss ett svar. Reglerna anger följande angående att kränka privatliv genom publicitet:

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Ja, och vem avgör då vad som är ett uppenbart allmänintresse? Är fallet om mordet på en homosexuell man ett uppenbart allmänintresse? Behöver fallets misstänkta uppvisas i det offentliga ljuset innan de är bevisade skyldiga eller dömda? Med hjälp av regel 10 kanske vi kan bringa någon klarhet i frågorna?

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Jaha, och saknar allt det där betydelse i just detta specifika sammanhang?

Och hur viktigt är det att vi får veta de misstänktas namn? Regel 15 säger så här:

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Luddiga tolkningsregler

Vad som går att konstatera genom att titta på de pressetiska reglerna är att de är luddiga tolkningsregler där varje journalist eller ansvarig utgivare själv får avgöra vad som är relevant och av uppenbart allmänintresse. Allt verkar i grund och botten handla om allt är okej att publicera så länge det rör sig om ett uppenbart allmänintresse. Men ja frågan som jag ställde mig tidigare i detta blogginlägg dyker givetvis upp igen – vad är ett uppenbart allmänintresse och hur avgör journalisterna/ansvariga utgivare vad som är ett uppenbart allmänintresse? Svårt, svårt, svårt. I det här fallet valde olika tidningar väldigt olika sätt att gå tillväga i publiceringsfrågan. Detta bottnar troligen i att det just handlar om tolkningsfrågor – vilka tidningar tycker att uppgifterna om de misstänktas etnicitet och religion är så pass relevanta i sammanhanget att det är av uppenbart allmän intresse att publicera dem? Vem bestämmer vad som är av vikt för medborgarna och vad som inte är det? Och hur kan man på ett demokratiskt sätt komma överens om det? För det är inte heller konstigt att de pressetiska reglerna är luddiga och i största mån tolkningsbara. Just eftersom journalisters uppgift är att granska politiker och beslutsfattare och informera medborgare om saker som är relevanta för medborgarna och för allmänintresset. Man får inte på något sätt stänga ute medborgarna från den samhälleliga medborgardebatten. Och eftersom vi lever i (vad som någon (vem/vilka?) bestämt) är ett demokratiskt land med ett demokratiskt styrelseskick får vi inte tumma på demokratiska värden som yttrandefrihet och tryckfrihet. Därför är den journalistiska branschens givetvis väldigt svårreglerad och därför tycker jag också att de pressetiska reglerna borde kallas för pressetiska riktlinjer istället.

Undvika hysch-hysh och glapp mellan traditionella och nya medier

Och med bakgrund av allt detta, hur hade då jag tolkat reglerna i förhållande till just detta specifika fall? Som jag tidigare nämnt är det här en svår fråga som går att diskuteras på många sätt från olika synvinklar. Dock vill jag påstå att uppgifterna om de misstänktas religiösa tillhörighet är relevanta i sammanhanget. Jag ska berätta varför.
Aftonbladets chefredaktör och ansvarige utgivare Jan Helin berättar i p1 programmet Medierna att de genom att publicera uppgifterna om de misstänkta undviker mörkning och ”hysch hysch”. Mediernas uppgift är som bekant att informera och upplysa medborgare. De får inte stänga ute medborgarna och undanhålla information. Vi lever trots allt i ett i högsta grad offentligt samhälle. Och detta påstående relaterar jag främst till de sociala mediernas framfart i medievärlden. Sociala medier blir en allt större nyhetskälla (se exempelvis http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3277895.ece ). Jag tror att traditionella medier, efter sociala mediers genomslagsexplosion, pressas hårdare att gå ut med information och uppgifter snabbt. Dessutom är människors liv mer offentliga tack vare eller på grund av (också en tolkningsfråga) de sociala medierna. Människor delar med sig av allt på exempelvis Facebook – allt från hur gamla de är och vad jobbar med till hur bra deras nyplanterade blommor växer på balkongen och hur bakfulla de är efter festen i lördags.

Ny offentlighet – uppgifterna finns ju redan på Internet – varför mörka?

Uppgifter och information om misstänkta brottslingar avslöjas numer dessutom i princip alltid på Internet och i sociala medier. Jan Helin talar också om att undvika glappet mellan traditionella medier och sociala medier i hänseende till publiceringsuppgifter. Det spelar ingen roll om tidningar exempelvis inte avslöjar det för medborgarna får ändå reda på det via Internet och sociala medier. Traditionella medier har på så sätt en ny offentlighet att anpassa sig till. Det kan se väldigt dumt ut om informationen publiceras på nätet och inte tidningarna för att återigen komma tillbaka till att medier inte får stänga ute medborgarna. Givetvis tycker jag att medier bör ta hänsyn i vissa fall där etnicitet och religion absolut inte spelar någon roll. Men i det här fallet tycker jag faktiskt att det gör det.

Många relgioner är fientliga mot homosexuella

Jag tycker att det är relevant i sammanhanget eftersom att de flesta religioner är fientliga mot homosexuella. Dessutom driver den ene misstänkte en religiös blogg som många av tidningarna beskriver har extrema åsikter i moralfrågor. Han har alltså en offentlig blogg där han skriver om moralfrågor och åsikterna uppfattas av många som extrema. I programmet i p1 medierna ställer sig programledaren frågan om det hade uppfattas annorlunda om den misstänkte istället varit ansluten till Livets Ord. Nej, jag tror inte det. Inte ur min synvinkel i alla fall. Många religioner är fientliga mot homosexuella. Givetvis är inte alla religiösa människor bög- och flathatare. Men det går inte heller att blunda för att det finns dem som är det. Ett verklighetsexempel som kan diskuteras i sammanhanget är det svenska riksdagspartiet Kristdemokraterna som flera gånger fått kritik för att vara fientliga mot homosexuella. De var de enda av de dåvarande riksdagspartierna som röstade var  emot äktenskap mellan samkönade (se exempelvis http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=1429905). Visserligen har islam som religion fått stå emot mycket kritik. Givetvis mer än kristendomen. Men att islam tidigare och i många andra sammanhang fått skit är inte ett tillräckligt starkt argument för att utesluta informationen om bloggen och på så vis också den misstänktes religiösa åskådning. Åklagaren i fallet, Bo Albertsson, anger att man inte vet motivet till brottet men det inte heller går att utesluta att det kan röra sig om ett hatbrott. Jag håller med honom, man ska givetvis inte förutsätta det men det är också svårt att utesluta det.

”Man ska inte dra alla över en och samma kant”

Frågan om etnicitet tycker jag inte är lika relevant i sammanhanget. Men jag tycker bara att det skulle kännas konstigt att utesluta det. Uppgifter om ursprung tas ofta upp i medierna och helt plötsligt ska man inte göra det i detta fall? Jan Helin nämnde i intervjun att man skulle ge en falsk bild av den misstänkte om man tog bort vissa bitar. Han talar om en risk att förtiga etniska bakgrunder och att genom att utesluta informationen skulle tystnaden kunna uppfattas som ”så märkligt att vi inte kan säga något”. Man vill undvika att alla med samma etnicitet ska dras över samma kant, men genom att förtiga det vore som att låta medborgarna tro att det är så vi uppfattar att folket skulle göra. Då känns det också som att vi misstror våra medborgare – att alla är fördomsfulla. Dessutom är det faktum att en av de misstänkta har en blogg som alla kan nå via Internet, och där alla också kan ta del av informationen om den misstänktes etnicitet och dessutom hans namn, en bidragande orsak till att jag tycker att det känns onödigt att förtiga saker. Alla kan ju ändå ta reda på det om man väljer att rapportera om den misstänktes blogg. Här finns säkerligen också bilder på den misstänkte.

De misstänktas erkännanden gör spekulationer befogade

De misstänkta är inte bevisade skyldiga eller dömda. Mediernas diskussioner om fallet är bara spekulationer. Vissa kan yrka på att medierna borde vänta med att publicera uppgifter tills de misstänkta bevisats vara skyldiga. Men jag tycker att medier ska få kunna spekulera i sådana här frågor. Visst är det viktigt att ta hänsyn till de misstänkta och även till deras familjer. Men då de misstänkta erkänt att de varit i lägenheten och den ena av dem har erkänt att han haft en kniv på sig känns spekulationerna som befogade. Dessa erkännanden tycker jag stärker argumenten för att gå ut med uppgifterna. Jag vill också påpeka att det är först efter dessa erkännanden som jag tycker att det är okej att gå ut med uppgifterna. Det finns alltid risker med att gå ut med spekulationer för tidigt och att man på så vis målar upp de misstänkta som skyldiga fast de sedan visar sig att de var oskyldiga. Men i och med erkännandena i sammanhanget finns det faktiskt anledning att spekulera kring om de misstänkta gjort sig skyldiga till brottet även om de inte är dömda än. Om de visar sig att de misstänkte inte är skyldiga till brottet anser jag att en offentlig ursäkt i tidningen i fråga är ett krav.

Summan av kardemumman

Slutligen kan vi sammanfatta detta diskuterande blogginlägg som att jag inte hade valt att tysta ner fallet i medierna. Detta för att inte utesluta medborgarna och för att undvika glappet mellan de traditionella och de nya medierna. Att undanhålla information som medborgare ändå kan ta del av skulle som sagt uppfattas som hysch hysch –  att förtiga kan leda till spekulationer om själva förtigningen. Jag anser också att det finns anledning att spekulera i fallet i och med de misstänktas erkännanden. Mord och mördare tror jag dessutom ligger inom ramen för ett uppenbart allmänintresse som många människor också vill läsa om. Medier har ändå ett ansvar att bland annat upplysa om sådant som intresserar oss och som kan vara farligt för oss.

Written by Sanna Johansson

2011/10/03 at 11:10

Publicerat i Uncategorized